Tips för hönshuset

Höns är ganska anspråkslösa och relativt lättskötta djur. De brukar vara positivt inställda till det mesta och ställer inga höga krav på sin miljö.
Men de har några viktiga behov på sin om­givning som ­behöver tillgodoses för att de skall må bra.
Det kan vara enklare att förstå varför de har dessa behov, om man sätter sig in i hur tam­hönans anfäder, de röda djungelhönsen bor.
Denna artikel börjar därför med att beskriva de röda djungelhönsens livsmiljö och fort­sätter sedan med några förslag på hur man med ­tanke på denna information, kan för­söka skapa en lämplig miljö för sina höns.

Lite kort om Röda djungelhöns.

Det finns olika arter djungelhöns men man är ganska säker på att våra tamhöns i huvudsak härstammar från den röda djungelhönan (gallus gallus), som fortfarande lever i täta skogar och buskage från Indien till Java.
Röda djungelhöns är ganska små och marklevande hönsfåglar, som inte är helt olika vår svenska dvärghöna.
De väger runt ett kilo och är sociala djur, som lever i mindre grupper med rangordning.

I Indien är det varmt och skönt och ofta soligt och det passar ju bra, eftersom höns tycker om sol och värme.
Under dagen tillbringar de största delen av sin tid på ­marken, där de ägnar en stor del av tiden till att ­krafsa omkring bland löv och undervege­tation, för att leta efter något ätbart, t ex grönt, frön och småkryp.
När kvällen närmar sig, flyger de upp i ett träd eller liknande, för att sitta skyddade från marklevande rovdjur när de sover.
Strax innan solen går upp vaknar de, flyger ner på marken igen och börjar en ny dag.

När hönan skall lägga sina ägg, väljer hon helst ett avskilt ställe, där hon lägger ca 8-12 ägg i ett skålformat rede och lägger sig sedan på äggen för att ruva fram sina kycklingar.

Det är viktigt för både djungelhöns och alla andra fåglar, att hålla sin fjäderdräkt i bra kondition eftersom fjädrarna är deras skydd mot värme, kyla och väta.
Detta fungerar inte om fjädrarna är smutsiga eller trasiga. Därför är de noga med att hålla sin fjäderdräkt i trim.
Hönsfåglar badar, men inte i vatten som många andra ­fåglar gör, utan i lätt jord eller torr sand. Lite förenklat ­krafsar de fram en grop, helst i solen, där de med vingarnas hjälp skakar upp jorden bland kroppens fjädrar och skakar sedan ur den igen. Med jorden som ramlar bort, följer även ev parasiter, damm, smuts, mjäll och ev lösa fjädrar och kroppen känns ren och fin igen.
För att hålla fjädrarna smidiga och hela, putsas fjädrarna med näbben och smörjs även in med en olja som hämtas från gumpkörteln. Gumpkörteln är placerad ovanpå ryggen, alldeles ovanför där stjärtfjädrarna växer ut.

Nu, när vi känner till hur djungelhöns lever, blir det enklare att förstå vad tamhöns har för behov och varför de tycker detta är viktigt här i livet:

Höns är alltså flockdjur, så en höna, tupp eller kyckling vantrivs med att gå ensam.

Gruppen lever i rangordning och vanligtvis är det tuppen som står högst i rangordningen och som ser till att flocken håller sams, samtidigt som han skyddar sin flock. Finns ingen tupp, brukar en av hönorna åta sig denna roll och då blir det istället hon som gör sitt bästa för att hålla ­ordning i flocken.

Tamhönan börjar automatiskt värpa när hon blir köns­mogen och det behöver därför inte finnas någon tupp i flocken, för att hönorna skall börja lägga ägg.

Hönor som värper behöver ha tillgång till en lugn plats där de kan lägga sina ägg.

Höns härstammar alltså från ett soligt land och de behöver solljus för att kunna bilda D-vitamin. Därför behöver de också få komma ut i solen.

Hönshuset behöver ha ett fönster för att ge djuren ­naturlig dygnsrytm.

De trivs bäst om de får gå fritt utomhus i solen men behöver kunna ta skydd vid nederbörd, stark sol, höga/låga ­temperaturer och kraftig blåst.

Höns har ett medfött behov av att krafsa med fötterna i ­underlaget på marken och måste därför ha något att ­krafsa i.

När de skall sova, måste de ha någonstans att hoppa/flyga upp till, där de får plats och där de kan sova tryggt. För djur som har svårt att flyga, brukar det underlätta om de kan ta sig upp till sittpinnen via någon typ av landgång.

Om man har lampa i hönshuset, skall denna vara tänd så att det stämmer med hönsens dygnsrytm. Man skall alltså inte ha lampan tänd på natten. Höns skall ha en sammanhängande mörker­period på 8 timmar, så att de hinner sova.
Men de måste även ha minst 8 ­timmar ljus, så de hinner äta.

Obs! Det är skillnaden mellan ljus och mörker som stimu­lerar ­hönorna att ­lägga ägg, inte temperaturen.

Hönshuset bör ha en behaglig temperatur. Den ­optimala temperaturen för höns ligger mellan 10-25 grader.
Även om höns många gånger överlever lägre temperaturer, kan de vid minusgrader förfrysa både kammar, haklappar och tår!

Obs! Höns kan bli allmänt stressade av låg temperatur men även av hög, eftersom de har svårt att bli av med överskottsvärme.
Höns kan inte svettas.

Stress kan göra djur sjuka!

Även om de kan överleva vid ­svåra förhållanden, förstår åtminstone inte jag vad vitsen är att utsätta dem för det!

De behöver kunna få utlopp för sitt naturliga beteende att jordbada, även kallat ”bala”. Detta kan de få om strömate­rialet är finfördelat så att det går att bala i.

Men beteendet är även ett viktigt sätt för dem att ­hålla sig fria från ohyra. Därför bör de ha tillgång till ett material som även fyller denna funktion.

Ordet ”sandbad” som ofta används i detta sammanhang är egentligen ganska förvillande, ­eftersom höns föredrar ett lättare material än sand. Sand är i allmänhet relativt tungt och därför är svårt att skaka upp bland fjädrarna. Bättre material är t ex torv eller lättare jord.

Golv-, sitt- och liggytor ska ha en jämn och halksäker yta.

Det är viktigt att hönsen inte kan fastna eller skada sig på någonting. Därför skall man emellanåt ta sig en titt och ­kontrollera hönsens närmiljö. Det får inte finnas något att sno in fötterna i, inga vassa nät­trådar, spikar, vassa stickor eller andra föremål som sticker ut från golv eller sittpinnar som de kan skada sig på eller fastna i.

Om hönsen själva får välja, går de inte omkring på samma plats hela tiden.

De äter helst inte på samma ställe som de gödslat dag efter dag.

De går helst inte omkring och plockar i sin egen gödsel. Även om de letar maskar, insekter och larver så lever dessa nästan aldrig i färsk gödsel.

Färsk gödsel kan däremot innehålla ägg från inälvsparasiter som kan bli skadliga för hönsen.

Man sparar mycket tid i framtiden om man tänker till innan man bygger och inreder ett hönshus och i resten av artikeln ”Tips för hönshuset”, som du hittar i Höns som hobby nr 3/2021, får du flera tips om hur du kan bygga och inreda ditt hönshus, så att det blir lättskött och trevligt för både dig och dina djur.