Koccidios

Att ”en höna bara ramlar av pinn” är bara ett talesätt, för djur brukar oftast inte bara ”gå och dö”.

När ett djur blir sjukt finns det oftast en kortare eller längre sjukdomsbild bakom. Ofta är det flera faktorer som samverkar, som så småningom gör att kycklingen, hönan eller tuppen blir sjuk.

Det kan t ex börja med omställning i miljön som gör att ett djur upplever stress. Kanske något så enkelt som ett foderbyte, miljöombyte, rangordningen i flocken eller vitamin-/mineralbrist. Det kan naturligtvis också vara mer konkreta problem som en fysisk skada, parasitangrepp, infektionssjukdomar, förgiftning, dålig stallmiljö o s v.

 När man håller på med fjäderfä bör man vara medveten om att det är MYCKET enklare att förebygga en sjukdom än att försöka få ett redan sjukt djur friskt! 

Djurets egen motståndskraft är bästa försvar och ett sjukt djur har redan nedsatt motståndskraft.
Det är dessutom mycket svårt, ibland snudd till omöjligt, att få tag på en duktig fågelveterinär som är villig att ta sig an att försöka kurera hobbyhöns. Detta beror inte på allmän ovilja, utan på att flera av de receptbelagda mediciner som finns för fjäderfä, ofta inte får skrivas ut hur som helst till höns. Höns räknas -nämligen som livsmedelsproducerande produktionsdjur. Reglerna utgår från att man kommer att äta ägg och kött och då tillåter inte karenstiden att medicinen används.
Man kan nog även känna sig ganska säker på att en veterinär med självaktning inte skriver ut medicin per telefon, utan att ha sett djuret.

Men du har kommit långt i ditt förebyggande arbete genom att försöka ”lära känna din fiende”.
I detta fall de faktorer som gör att djuren blir sjuka.
Parasiter och andra sjukdomar förökar sig av naturliga skäl oftast kraftigare och
snabbare under för dem gynnsamma förhållanden.

Om du förstår hur hönsens fiender trivs bäst och tänker igenom hur du kan göra
det så svårt som möjligt för dem att trivas, då har du kommit en bra bit på väg.
Om du också försöker se till att ge dina kycklingar, höns och tuppar ett gott smittskydd och goda förutsättningarna för att bygga upp ett eget starkt immunförsvar – är det mycket troligt att du inte kommer behöva läsa våra artiklar om hönssjukdomar mer än en gång!

 

Sjukdomen koccidios förekommer framförallt hos kycklingar från några veckors ålder och hos ungfåglar som ännu inte hunnit utveckla full immunitet.

Koccidier är encelliga mikroskopiska tarmparasiter (protozoer) som förökar sig i värddjurets celler i tarmslemhinnan.

Koccidios är en väldigt vanligt förekommande fjäderfäsjukdom och den förekommer både i kommersiella fjäderfäbesättningar och i hobbyflockar.

Hos fjäderfän är Koccidier artspecifika, det vill säga de smittar inte mellan olika fågelarter.

När koccidierna förökar sig i tarmslemhinnan uppstår vävnadsskador av varierande grad beroende på hur allvarligt angreppet är och vilken koccidieart som infekterat fåglarna.

Parasitens livscykel
Koccidiernas livscykel är komplicerad. Kycklingar smittas när de sväljer sporulerade oocystor (som en slags ”parasit-ägg”) som utgör parasitens infektionsdugliga stadium. Väl nere i tarmen invaderar parasiterna slemhinneceller i olika delar av tarmen beroende på vilken koccidieart det handlar om. Koccidierna förökar sig sedan genom en serie celldelningar och slutligen genom en sexuell förökningsfas.

Det tar mellan fyra och sju dagar från det att fågeln fått i sig sporulerade oocystor tills dess att nya oocystor utskiljs med träcken.

För att kunna infektera nya fåglar måste oocystorna som kommer ut med träcken först ”mogna till sig”. De genomgår då en utvecklingsfas i den omgivande miljön utanför fågelns kropp.

Detta sker snabbt under gynnsamma förhållanden, det vill säga när det är varmt och fuktigt. Vid till exempel 25-30°C under närvaro av syre och fukt sporulerar oocystorna redan inom 1-3 dygn!

Tåliga i omgivningen
Oocystorna är mycket tåliga i den yttre miljön och kan överleva i månader till år. De påverkas inte nämnvärt av de vanligaste desinfektionsmedlen som används i djurutrymmen. Men uttorkning, frysning och uppvärmning (över 56°C) medför däremot sämre överlevnad.

Immunitet
Nykläckta kycklingar är fria från koccidier, men de kommer som regel i kontakt med parasiten redan under sina första levnadsveckor eftersom koccidier finns nästan överallt där man håller tamhöns. Kycklingarna utvecklar naturlig motståndskraft (immunitet) under sin uppväxt mot de olika koccidiearter som finns i deras närmiljö.

Immunitet mot en koccidieart ger emellertid inte något skydd mot de andra arterna, därför måste en fågel träffa på och utveckla immunitet mot varje koccidieart för sig. Immuniteten utvecklas successivt under uppväxten genom att fåglarna infekteras av ett litet antal koccidier upprepade gånger. Immuniteten är oftast livslång eftersom djuren regelbundet träffar på koccidier i sin miljö som stimulerar immunförsvaret.

I en miljö som är fri från koccidier kommer immunitet inte att utvecklas.

Sjukdomsfall kan undantagsvis även förekomma bland vuxna fjäderfän. När detta inträffar beror det ofta på att nya koccidiearter som fåglarna inte är immuna mot har introducerats i miljön eller att hönsen flyttats till en ny besättning och då exponerats för andra koccidiearter än sådana som de tidigare träffat på och är immuna mot.

Risken för sjukdomsutbrott är störst där många unga fjäderfän hålls tätt tillsammans på en begränsad yta.

Två olika former av koccidios
Koccidios förekommer i praktiken i två olika former; klinisk och subklinisk. Vid klinisk koccidios ses plötsliga dödsfall, ibland utan att man hinner se andra symtom, nedsatt allmäntillstånd (fåglarna har en uppburrad fjäderdräkt och verkar trötta och sjuka och de blir inaktiva). De kan också få diarré som ofta är blodblandad. Överlevande fåglar blir ofta magra och eftersatta.

En annan form av sjukdomen kallas subklinisk koccidios och är vanligare än den kliniska formen. Vid subklinisk koccidios utvecklar fågeln skador i tarmen som kan medföra nedsatt näringsupptag, sänkt tillväxt och avmagring.
Kycklingen visar däremot inga tydliga yttre sjukdomstecken.

Förebyggande åtgärder mot koccidios
Det är viktigt att hålla rent och torrt i djurutrymmet, att dela in fåglarna i små grupper och att ge dem gott om utrymme. Med dessa åtgärder minskar man smittrycket (fåglarna utsätts för färre antal oocystor) och sporuleringen (utvecklingen till infektionsdugliga oocystor) går långsammare.

Källa: SVA – Statens veterinärmedicinska anstalt
www.sva.se

 

Några tips om hur du skyddar dina djur mot koccidios

Koccidios kan fastna under skorna

Använd diskborste för att borsta rent skorna från Koccidios
Byt diskborste vid behov och tänk på vad du har under fötterna

Håll rent och torrt hos dina djur.

Om du spiller ut vatten i boxen – gör rent och byt strö.

Håll inte många kycklingar på liten yta.

Gör rent ofta hos dina kycklingar.

Om du flyttar djur till en ny box eller om du köper in djur från en annan besättning – tänk på att de kan bli stressade med nedsatt immunförsvar som följd. Detta är en farlig kombination när de samtidigt kanske blir utsatta för smittor som de inte är vana vid.

Håll extra uppsikt över ev stressade och nyinköpta djur!

Du kan stärka den goda floran i djurens tarmar med s k probiotika. Probiotika är ”snälla magbakterier” och finns i t ex youghurt och olika sorters fil.

Fundera igenom vad du har för smittskydd för dina djur

Om du besöker andra uppfödare – låt bli att gå in med dina skor i andra djurs boxar eller hönsgårdar. Eller ännu hellre och enklare är att använda speciella ”höns-skor” hemma och aldrig ha dem på dig när du går bort.

Visa hänsyn för andra hönsägares smittskydd.

Låt inte besökare gå in i dina djurs boxar och låt dem inte gå in i hönsens rastgårdar.

Håll hönsens rastgårdar i bra skick. Det skall inte ligga ett tjockt lager med träck och djuren skall inte utfodras utomhus på detta lager. Om det behövs – gräv om.

Håll mat- och vattenautomater rena. Det ska inte ligga fuktigt och ev mögligt foder i botten på foderautomaten!

Vattenautomater diskas regelbundet, är det mycket varmt – diskas de ännu oftare!

Vilda fåglar får skaffa sin mat själva! De skall inte äta och dricka vatten hos hönsen och bör inte ha tillgång till hönshuset.

Detta är ett utdrag ur artikeln, du kan läsa hela i tidningen Höns som hobby nr 1! klicka här för att beställa.