Höna eller kläckmaskin?

Oavsett om man är nybörjare eller har hållit på med höns i många år, känner nog de flesta en speciell glädje när det kommer till att kläcka fram kycklingar.
För visst är det nästan något magiskt i hur det i princip går att lägga ett befruktat höns-ägg ”lite fuktigt och varmt” och några veckor senare står där en liten dunig filur som tittar tillbaka med stora ögon!

Nu måste man väl erkänna, att riktigt så enkelt kanske det inte är, åtminstone inte om man har högre krav än att få fram någon enstaka kyckling då och då.

Skall sanningen fram, är det få, om ens någon maskin, som ger bättre resultat än en pålitlig och duktig ruvhöna! Dessutom tar hönan hand om kycklingarna efteråt och det är också en viktig detalj i det hela.
Men bara för att en höna är en höna, är det inte alls säkert att hon är lämplig som mor och ibland är det helt enkelt mer praktiskt att kläcka fram kycklingarna på konstgjord väg.
I den här artikeln kan du läsa lite om för- och nackdelar med båda sätten och få tips om vad som kan vara bra att tänka på när man vill kläcka ägg.

Först en hyllning till hönan
Inget sker av en slump och hönans ruvning och hönsäggets utveckling och kläckning är inget undantag. Det är istället resultatet av en lång evolution, där alla stadier i processen påverkar varann med ett gemensamt mål – att efter tre veckors ruvning få fram en livskraftig kyckling som klarar av att ta sig igenom äggskalet och överleva.

En kläckmaskintillverkares uppgift är alltså egentligen bara att efter bästa förmåga försöka efterlikna hönans instinkt och arbete så gott det går. Beroende på ambitionsnivå och budget sker detta sedan med varierande resultat.

Varför kläcker man inte enbart under hönor?
Den främsta orsaken är att en höna måste vara ruvlysten eller som man också säger ”ruvsjuk” eller ”liggsjuk” för att kunna ruva fram ägg.
Detta innebär inte på något sätt att hon är krasslig, utan att hon instinktivt och fysiskt är beredd att troget ligga still i tre veckor, enbart med korta uppehåll för att äta, dricka, bala och bajsa. Efter detta bör hon dessutom fortfarande vara i kondition och ha intresse av att ta hand om och fostra de kycklingar som kläckts.
Det går alltså endast att kläcka kycklingar under hönor som är inställda på att vilja ruva.

Alla hönor ruvar inte
När jag var liten och hade mina första höns, var min högsta önskan att de skulle få kycklingar. Men jag väntade och -väntade…
Så fort någon höna låg lite extra länge i redet när hon hade värpt, trodde jag att det var dags! Men det blev inga kycklingar från de hönsen och med facit i hand var det inte så konstigt.
Jag hade ingen aning om att det fanns olika hönsraser med olika beteenden och mina hönor var köpta som daggamla kycklingar från ett stort kläckeri och var värphybrider.
Värphybrider är framavlade efter ett speciellt korsningsschema, för att värpa så mycket som möjligt. De hönor som haft driften att ruva, har gallrats bort ur aveln för många, många generationer sedan.

Om det däremot handlar om ”normala höns”, brukar man rent generellt påstå att ”lätta hönsraser” brukar vara duktigare på att värpa bra än att ha driften att vilja ruva.
Med ”lätta” höns är det inte vikten man talar om, utan kroppsformen. Lätta raser brukar vara smäckra, mer rörliga och lite ”flaxigare”.
Motsatsen är ”tunga” raser, som alltså inte alls behöver vara tyngre i viktens bemärkelse. Men de är rundare i kroppsformen, har ett sävligare och lugnare sätt och verkar lite allmänt ha mer ro i kroppen.
Det är lätt att tro att alla höns av lantras är mer benägna att ruva än rashöns, eftersom lantraser allmänt är mer ”naturliga”.
Men det ska man nog inte utgå från. Förr var äggen väl så värdefulla, så en höna som mest ägnade sig åt att ruva och pyssla om kycklingar hela sommaren, istället för att värpa några ägg, blev troligen inte speciellt gammal. Lagom var bäst även då!

Har man som mål att försöka få tag på pålitliga ruvhönor, brukar ett vinnande koncept vara att satsa på tunga – alltså lite rundare korsningshönor – speciellt om de är korsningar med t ex dvärgkochin och silkeshöns. Dessa brukar vanligtvis även vara duktiga på att ta hand om sina kycklingar.

Fysiska möjligheter
Om man väljer att ruva ägg under höna, är det bra att känna till att en höna bara fysiskt kan ruva på en begränsad mängd av ägg.
Antalet bestäms av att hon måste klara av att täcka alla ägg hon ruvar på med sin kropp, så att äggen kan hålla den temperatur fostret behöver för att kunna utvecklas.
Hönan måste också klara av att vända alla dessa ägg med sin näbb, flera gånger per dygn.
Ligger hönan på för många ägg, finns risken att äggen -kommer att turas om att hamna utanför hönan då och då. De turas då om att bli nedkylda, så att kycklingarna i äggen under hand dör. Ha man otur blir det inga kycklingar alls, eller åtminstone onödigt få.

När en höna lägger sig för att ruva, brukar hon sluta att värpa. När ruvperioden närmar sig, brukar hon ofta även försöka undvika tuppens uppvaktning.
Har man då bara ett par hönor, kan det bli så tokigt, att om man plockar äggen från hönsen till hushållet varje dag, kanske man knappt har några ägg kvar att lägga under hönan när man väl upptäcker att hon vill börja ruva.
Lägger man henne på de få ”ströägg” hon sporadiskt värpt den senaste tiden, är de inte ovanligt att de visar sig vara obefruktade, eftersom hon -hållit sig undan från tuppen.

I resten av artikeln ”Höna eller kläckmaskin” som du hittar i Höns som hobby nr 3/2021 kan du bl a läsa om de största fördelarna med att kläcka kycklingar under höna men även få tips om vad man bör se upp med eftersom alla ruvande hönor inte automatiskt utvecklas till goda mödrar.
Vi berättar vidare om varför det ibland är övervägande fördelar med att istället kläcka fram kycklingar i kläckmaskin och vi ger några tips för att få ett lyckat resultat.