Historien om Högberga För länge, länge sedan…

För ett tag sedan satt jag och läste i en riktigt gammal hönstidning, från 1897.

Det som främst fångade mitt intresse var annonserna. För de avelsägg som såldes 1897, var av samma hönsraser som vi idag håller som hobbyhöns. Jag började fundera över hur det var på dentiden, för en sådär 100 år sedan – innan värp- och kötthybrider gjorde sin entré. Mina tankar gick till Högberga, för jag hade hört att de var aktiva även på den tiden. Jag kontaktade Jessica Aspestig, som tillsammans med sin make, driver Högberga AB idag. Jessica förstod precis vad jag frågade efter, för hon hade svaret på närmare håll än jag vågat hoppas!

Denna historia börjar med att Högberga AB:s

grundare, Ferdinand Persson, föddes den 17
september 1897 i Hassela, Hälsingland. Ett knappt år senare, i november 1898 inträffade en olycka, som nära nog höll på att ta hans liv. En brinnande fotogenlampa stod på nattduksbordet bredvid honom, han tog tag i duken och fick lampan över sig, och yllehalsduken som var lindad runt hans huvud fattade eld. I sju veckor låg han på sjukhuset i Sundsvall, men tillfrisknade så småningom, med brännskador på halva ansiktet som följd.
Hans lust för affärer började redan i tioårsåldern, då han sålde knäck och tuggummi i skolan. Efter några år av jordbruksarbete, varukörning, försäljning av grankåda (som
var väldigt eftertraktat i Tyskland under brinnande krig) och fotografering, skaffade han sig några bisamhällen och
startade en kaningård.

I början av 1919 gav hans mamma honom idén att skaffa en äggkläckningsmaskin. Han skickade efter en katalog från Rosehill Fabrik i Norr köping, och strax efteråt beställde han en maskin för 60 ägg*. Den 1 april samma år tog han häst och vagn till Matfors Järnvägsstation och hämtade maskinen.

Detta blev en märkesdag i hans liv.

Nu följde en spännande tid! Den första kläckningen lyckades bra, och han gjorde sen tre kläckningar till, samma år. Året efter inköptes ytterligare en äggkläckare, nu för 100 ägg. Att kläcka med dåtidens maskiner, som drevs med
fotogen, krävde nästan ständiga passningar och kontroller, även nattetid. Nya kycklingar kläcktes fram och även tuppkycklingarna gick att sälja. Nu insåg han till fullo att hönsaveln var lönande.

Vintern 1920­21 fick han göra ett tillfälligt avbrott i skötseln av sina kära hönor. En vistelse på Serafimerlasarettet för

operation av ena ögat kom att ta tre månader. Under denna Stockholmstid hann han läsa mycket teori om höns. Han fick bl a tag på amerikanska tidskrifter och insåg då vilken jätteindustri hönsskötseln var i USA och att den var på ständig frammarsch. 1921 hade äggkläckningsmaskinerna utökats till 5 st och i oktober 1922 fick han handelsrättigheter för Högberga Hönsgård och han sålde då foder­ och vattenkärl, hönsringar och värplistor. Djuren var fortfarande viktigast, men den nystartade postorderrörelsen artade sig bra, med 110 paket första året.
1924 gav han ut sin första katalog, eller prislista som den anspråkslöst kallades. Den var på 12 sidor och upplagan var 500 exemplar. Två år senare var det dags för nästa, med ett mönster som sedan dess har fortsatt med undantag för krigsåren.
I mitten på tjugotalet började han importera varor från utlandet, främst från USA.
Hans bror Bertil, som genomgått handelsutbildning, hjälpte honom med bokföringen, något som fortsatte under en

lång tid framöver.
Sommaren 1928 gick den stora Sundsvallsutställningen av stapeln, och

Högberga Hönsgård medverkade med en

liten paviljong med diverse redskap samt en kläckmaskin, där det också kläcktes fram kycklingar.

I början av 1930­talet, började tiderna bli sämre och arbetslösheten ökade. Men för Högberga Hönsgård, som nu hade existerat i åtta år, skedde en utveckling åt andra hållet.

Ferdinand var nu trött på att årligen kläcka fram tusentals kycklingar i arbetskrävande äggkläckningsmaskiner och importerade istället en maskin från USA, som delvis hade en ny princip och visade sig vara överlägsen de hittillsvarande svenska. Han fick då idén att starta tillverkning och började sälja
liknande maskiner i Sverige, vilket blev ett lyckokast.
Allt material som behövdes skaffades fram. Svårast var kopparelementen men han kom i kontakt med Oscar Haag i Skönsmon, Sundsvall, som var en skicklig kopparslagare. Allt

eftersom började han även göra foder­ och vattenkärl och fick på så sätt arbete året om.

Hemma på Högberga anställdes först en snickare och snart flera. Från 1930 och årtiondet ut snickrades det och monterades äggkläckningsmaskiner på snart sagt varje ledigt utrymme. När

tillverkningen av olika anledningar upphörde 1950 hade det tillverkats sammanlagt 2.500 stycken. Under 30­talet gjorde Ferdinand ett par betydelsefulla utlandsresor. Första resan gick 1932 till Danmark där han reste landet runt, samt besökte en stor hönsutställning på Forum i Köpenhamn. Han knöt flera affärskontakter, besökte några hönserier på den danska landsbygden, och medförde från Själland en avelstupp med hem till Matfors.

Andra resan var en sedan länge planerad resa till Tyskland 1936. Tillsammans med en tyskfödd man, som drev ett stort hönseri i Svarvarböle, Timrå, besökte han världsfjäderfäutställningen i Leipzig och kom där i kontakt med fabrikanter och utställare från hela Europa.

Affärerna gick allt bättre och varje ny katalog blev några sidor tjockare.
De äggkläckningsmaskiner som nu tillverkades, gjordes i två våningar och tog upp till 900 ägg. Nu efterfrågades även ännu större maskiner, och man importerade s.k motoräggkläckare från Danmark som man sålde några stycken av varje år. Dessa hade en kapacitet på upp till 6.000 ägg.
Den 1 september 1939 bröt andra världskriget ut, och snart blev det ransoneringar på det mesta, inte minst hönsfoder och ägg. Varubrist uppstod, importen upphörde nästan helt, men ibland kunde man få in någon viktig sändning på licens och under krigsåren kläckte man fram fler kycklingar än någonsin.

1947 kunde man åter igen ge ut en ny katalog, denna gång med ett par stora nyheter, bl a äggbrickor i papier­maché, som var en dansk uppfinning. KF fick patentet för Sverige, och lät till en början att tillverka dem vid Matfors Pappersbruk! Det var gynnsamt, då de lanserades som en ”Matfors­produkt”. Äggemballage i detta nya material blev alltsedan 1947 en betydande del av omsättningen. En annan nyhet var det speciella tidur för hönshus som hade börjat tillverkas i USA. Innan ljuset släcks för

natten, fick hönsen 15 min. dämpat ljus, så de hann upp på pinnarna. Man tog försiktigt in 50 stycken första gången, och i slutet av 60­talet hade över 3.000 tidur sålts.
I början av 50­talet började ett samarbete med en av de största kunderna på levande djur­sidan. Han kläckte och födde upp kycklingarna, och Högberga sålde dem.
På gården fanns fortfarande några hundra höns, men redskapsförsäljningen var nu huvudsaken.

1956 kom sonen Yngvar in i firman och året efter stod ett nytt lagermagasin färdigt. Yngvar övertog så småningom det mesta av affärerna och Ferdinand kunde gradvis dra sig tillbaka. Hönsen på gården upphörde 1969, och samma år ombildades firman till aktiebolag.
Högberga AB drivs idag av Ferdinands dotterdottern Jessica Aspestig och hennes make. Vi riktar ett stort tack till Jessica, för att vi fått låna hennes berättelse och privata foton! Precis som sin farfar har hon ett genuint intresse för höns och djurprodukter och hon kan från sin plats i Högberga ABs kontor i Matfors, fortfarande blicka ut över området där Ferdinans värphönorna förr strövade fritt och kullhusen låg i långa rader.

*) Mätt med konsumentprisindex kunde man 1919 köpa lika mycket varor och tjänster för 60 kronor år 1919, som man får för 1083 kronor idag.